Vilken puls har en stad utan ljud? Hur kan vatten dofta högljutt, en stadsvy upplevas utan syn, en trädgård kännas djup, ett torn varmt, en rulltrappa inspirerande eller en busskur svindlande?
Barbro simmar i sjön from FLUST on Vimeo.
Rolf på t-banan from FLUST on Vimeo.
Sikargården, juni 2015.
I projektet Sinnenas parkour undersöker vi hur våra gemensamma utrymmen, det vill säga vår varandemiljö, upplevs med våra sinnen då vi inte primärt förlitar oss på synen.
Ordet varandemiljö signalerar en självklar plats för människor att vistas i. Men hur och varför vill vi människor närvara och kan en plats, en stad, en gata, ett museum eller en scen vara både unik och tillgänglig för alla?
Fotografier från workshop med synskadade barn och ungdomar på Sikargården i juni 2015.
I Sinnenas parkour genomförde vi under 2015 ett antal workshops, samtal och exkursioner tillsammans med personer i olika åldrar, erfarenheter och grader av synnedsättning. Genom att lyssna till de specifika rösternas personliga erfarenheter av staden, förorten, naturen och kulturens utbud tog vi ett steg närmre insikter om vad en sinnlig varandemiljö är idag och skulle kunna vara i imorgon. Inte bara för en eller vissa utan för oss alla.
Barbro, som lever med dövblindhet, och hennes man Gunnar på deras dagliga promenad i naturområdet nära hemmet. Malte utforskar taktil skylt över hällristningar i Hallunda, Stockholm. I syfte att förvalta och förmedla samlade erfarenheter och insikter dokumenterade vi löpande.
Det samlade materialet utgör ett underlag för fortsatta samtal kring våra sinnen och gemensamma platser, samtida såväl som framtida.
Sinnenas parkour finansierades av Kulturbryggan och Stiftelsen Längmanska kulturfonden.